Recension av En dag av David Nicholls

Så har jag läst ut En dag av David Nicholls. Jag sträckläste den, ville inte att tåget skulle komma fram för att jag bara ville läsa vidare. Och även så här några dagar efter att jag läst ut sista sidan känner jag bara att det var en underbar bok. Vill inte börja på någon ny riktigt än eftersom jag vill stanna kvar i den världen lite till.

Två människor träffas i tjugoårsåldern efter sin examensfest. De gillar varandra. Mycket. Men är lite osäkra på vad det hela ska leda till och blir istället vänner. Sedan får man följa dem varje år vid samma datum tjugo år framåt i tiden. Dexter lever livets glada dagar - lite för glada skulle man nog kunna säga, blir kändis och festar bort många dar och nätter. Emma däremot kämpar med sitt självförtroende, mot krig i världen och med frågan om vad som är meningen med just hennes liv. Trots andra förhållanden, resor och skillnader i livsstil återkommer de alltid till varandra och blir med åren någon slags bästa vänner.

Språket är rappt och ungdomligt och aldrig tråkigt. För mig som bott några år i London var det kul att få uppleva flera av London-miljöerna igen, för även om det skulle kunna hända var som helst så känns hela boken väldigt engelsk.

Om du inte har läst boken och inte vill höra något om den innan - sluta läs nu...

Sista delen tar en oväntad vändning, som många säkert tycker är negativ. Den fula verkligheten, som Mia Skäringer skulle ha sagt. Men jag tycker att slutet gav boken ännu en dimension. Det var slutet som gjorde att man verkligen funderade efteråt och som kanske ger någon den där kicken efteråt som säger: den här dagen kan vara din sista, ta vara på den. Em och Dex fick ändå uppleva äkta kärlek, om än under en kortare period, om än inte på det ideala sätt många kanske drömmer om.

Nu vill jag läsa hans andra två böcker som också finns på svenska. Och det ska bli spännande att se filmen som kommer upp på bio i dagarna. Har dock svårt att tänka mig att den kan bli lika bra som boken. Hoppas jag har fel :-)